30 dagar

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket jag kommer att bjuda på är ett lite svårdefinierat ögonblick. Det handlar om den stund då jag insåg att jag inte måste ha så otroligt höga krav och förväntningar på mig själv hela tiden. Jag har alltid skött mina studier exemplariskt, varit duktig och flitig. Ni har säkert sett de där duktiga tjejerna som finns i alla klasser; de som presterar, ger och hela tiden har stenhård koll på sig själva. Att vara sådär duktig är fruktansvärt pressande och enormt tungt och det var inte förrän jag var 20 som jag lyssnade när någon sa “stopp” till mig. Först, när hon (jag minns inte ens vad hon hette)frågade “för vem gör du det här” och “vilka konsekvenser får det” brydde jag mig inte, hon nådde verkligen inte fram. När jag sedan försökte förklara hur jag mådde frågade hon mig hur jag valt att göra. Där och då fick hon mig att inse att man alltid väljer hur man vill reagera och agera. Jag behöver inte tacka ja eller lova att ordna en massa saker, det är okej att säga nej. Det är okej att säga att man inte vill.

Först när jag insåg det kunde jag släppa de hårda kraven jag hade på mig själv och det var en oerhörd lättnad. Visst, det skedde inte över en natt. Det här är något jag fortfarande jobbar med, det är nämligen lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår. Men det skönaste av allt är ändå att jag vågar – både vågar göra bort mig och ha kul åt mig själv utan att ha så höga krav på perfektion.

Och jag tror att det här är något viktigt. Jag vet nämligen att det finns en himla massa tjejer, och killar, därute som går omkring med en hård klump i magen av måsten och krav på perfektion. Som inte vill, vågar eller kan säga nej eller säga ifrån. Jag skulle önska att man kunde nå fram till dem och förklara att man inte alls måste, att man både kan och ska välja själv och att man måste sätta sig själv främst, och så alltid alltid fråga sig själv:

För vem gör jag det här? Vill jag?

Over and out! Det här är alltså slutet på bloggfesten. Jag är djupt imponerad av mig själv som faktiskt fixade ett inlägg om dagen 😉


GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Malin

Dag 29 – Mina ambitioner

Som yngre var min ambition att studera, ta min examen och hitta ett roligt arbete. Sedan skulle jag bilda familj. Nu slumpade sig livet lite annorlunda och vi passade på att bilda familj under tiden vi studerade. Jag har en fil. kand. i utbildningsvetenskap (vilket egentligen bara är ett flashigt sätt att säga att jag är lärare) men vill gärna läsa mer i framtiden. Som det ser ut nu har jag världens roligaste jobb men jag vill för den sakens skull inte sluta lära – tvärtom. Om något år börjar jag gärna studera igen (kanske parallellt med att arbeta) och jag vill gärna lyckas ta en magisterexamen eller två innan jag lägger av. Förresten skulle jag gärna forska, det finns mycket roligt i skolans och elevernas värld att forska kring… Åh, när jag tänker efter har jag ju haft en gammal dröm om att vara delaktig i framtida lärarutbildning också, det vore något det!

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Malin

Dag 28 – Det här saknar jag

Jag är väldigt lyckligt lottad och saknar ingenting på riktigt, förutom en sak. Tid med mina barn. Jag har varit hemma mycket med dem (till exempel var jag hemma mellan mars och oktober) och är van att ha hur mycket tid som helst med dem. Jag har ett fantastiskt roligt jobb och jag trivs oerhört bra med mina elever – men ibland önskar jag att jag bara arbetade halvtid, max. Det fåniga är att jag arbetar inte ens heltid nu, men det blir för mycket ändå…

Visst skulle det vara roligt att åka utomlands, antingen själv och ha lite kvalitetstid med maken, eller tillsammans med barnen. Men saknar det? Njaa, bara när vinterstormarna viner utmed knuten 😉

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 27 – Min favoritplats

Förutom det självklara, att vara hemma och mysa, så finns det en plats vi alla älskar. Den platsen är dessutom mobil, vilket gör att man kan utforska, mysa, njuta och dessutom förändra utsikten beroende på humöret. Det är såklart vår underbara husvagn jag pratar om! I vår familj är det inte campingar vi söker efter, nej, en undangömd strand, skog eller vacker bit natur står högst upp på vår önskelista.

För mig är det svårt att slappna av “på riktigt” när jag är hemma. Det finns alltid tvätt, disk eller lite städning att ta hand om. Och hur härligt det än är att koka saft så är det ändå ett projekt… För mig är det total avkoppling att åka ut med husvagnen. Vi tar ut den någon gång i början av säsongen (alltså, mars eller april när snön smält undan) och är ute sista gången någonstans i oktober. I husvagnen blir det riktig kvalitet! Nya platser att utforska, spel, mys och total närvaro i nuet. Jag älskar det!

Mitt ute i ingenstans…

… alltid med naturen som enda granne!

Med makalös utsikt…

… nästan alltid över vatten!

Såhär mysigt kan det vara att äta mellis, pussla och spela när man fått lagom med sol...

… eller läsa de dagar när det vräker ned.

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 26 – Mina rädslor

Egentligen är jag bara rädd för två saker. Döden och läskiga sjukdomar eller olyckor som leder dit. Givetvis blir denna oro mångdubbelt värre om jag kombinerar mina barn i samma tanke, det försöker jag helt enkelt att inte göra.

Självklart funderar jag kring hur jag och min man är som föräldrar och vilka konsekvenser det får för barnen och hur de kommer att uppfatta sin egen uppväxt. Vi hoppas och tror att vi gör rätt i att uppfostra våra barn generöst med möjlighet att tänka utanför gängse sociala normer för att våga tro på sig själva.

Innan barnen föddes oroade jag mig för att barnen skulle födas med någon sjukdom eller att något skulle “gå fel”. Nu oroar jag mig mer för att de ska bli olyckliga, sjuka eller råka ut för någon olycka.

Muntert va?

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 25 – En första

Jag visar ett av mina första pedagogiska material jag arbetat fram! Jag började med en serie sångkort, fortsatte med memoryspel och pussel och övergick till ljudspel. Detta är alltså ett spel där man tränar s-ljudet. Reglerna är enkla. Man slår en tärning, hoppar antalet visade prickar och säger (klart och tydligt) det ord man landar på. Först i mål vinner. Jag har gjort ljudspel även för ljuden K, R, T, och F (H och V ska jag pyssla med ikväll tänker jag mig). De första fem har legat i spelskåpet ett par år men de har också varit med mig i arbetet med barn.



Jo. Jag lade in mitt namn stort över. Jag är nämligen rätt nöjd med spelen och vill inte att man ska kunna hämta dem alltför lätt…

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Bered er på ett långt inlägg, för ska sanningen fram gråter jag ofta, och det har blivit “värre” sedan jag fick barn. Jag försöker tänka positivt och se det som att jag är känslosam och har ett rikt inre register men ibland blir det mest jobbigt.

Jag gråter när jag är ledsen, arg och besviken, likväl som när jag är glad. Jag gråter när jag är rörd eller berörd. Jag gråter när jag ser på heminredningsprogram (där folk blir sådär jättelyckliga över att allt löser sig ni vet), sjukhusprogram (Grey’s, Cityakuten och Private Practice för att nämna några). Jag gråter när jag ser, eller läser, nyheter och det handlar om barn som far illa. Förutom det så gråter jag när jag sätter i halsen rejält, när jag är sjuk, när jag kräks, när jag är trött och ynklig och när jag petar in mascaran i ögat. Säger mina barn underbara saker som “jag älskar dig” eller “du är världens bästaste mamma” ligger tårarna på lut. Läser jag en sorglig bok kan jag räkna med att skvala och pratar jag med någon som gråter så börjar jag också att gråta.

Nu var det flera dagar sen sist, jag kanske har sparat på vätskan för att inte torka ut alldeles 😉

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Jag blir glad och mår bättre av soliga vackra dagar fyllda av äventyr, men också av ruskiga stormfyllda dagar som bjuder på brasvärme, tända ljus, böcker och sällskapsspel.

Jag blir lycklig av att få umgås med mina fina barn, min man och våra familjer, men jag har det också riktigt roligt på mitt stimulerande arbete.

Jag älskar sovmorgnar men njuter av lugnet som råder när man är den första som vaknar.

Jag njuter av stillhet; av skogens brus och solvarma stigar, men också av havets föränderliga rytm och konstanta rörelse.

Jag fylls av tacksamhet när jag får använda min kropp och arbeta eller träna så att svetten lackar, men njuter också av ett varmt bad eller att ligga slängd på en säng med en god bok.

Följaktligen drar jag slutsatsen att det är livets motpoler och förmågan att se det stora i det lilla som gör mig glad, lycklig och tacksam.

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 22 – Det här upprör mig

Jag blir irriterad och upprörd över…


Alkoholkonsumtion i övermått

Böcker som tar slut

Citronsura miner

Dagispersonal som saknar vilja, glädje och kompetens

Elakheter

Fattigdom

Grisiga hem

Hitler

Intelligensbefriade varelser som uppfostrar sina barn med vedervärdiga metoder

Januari slut – det är så långt kvar till våren

Kaninslakt. Vem vill äta små ulliga gulliga kaniner?

Latmaskar!

Mens

Nakna människor i affärer (eller halvnakna, det är lika illa)

Osanning och okunnighet

Parkeringsplatser. Är det verkligen bara jag som oroar mig för att köra på andra bilar?

Qvinns som inte fattar sitt eget värde och som inte vågar eller vill ha en egen åsikt

Rökare! Det spelar ingen roll om du röker “en bit bort från barnet”, “under fläkten” eller “bara ute”. DU STINKER!

Sömnbrist

Tandvärk

Ut- och invandringspolitiken som är inhuman

Vilsenhet (jag måste skaffa mig en GPS i klockan eller nåt)

Wienerbröd – varför tror folk att “alla” gillar det? De smakar vedervärdigt och ser dessutom äckliga ut!

X-rated material som barn och unga får tag på överallt på nätet

Yrsel och sjösjuka

Zorro, och andra kassa förebilder som visar att du måste vara man och våldsam för att vara en hjälte

Ångest, ågren och annat man ångrar

Ärmar som är för långa. Vem är 190 lång?

Öronvax (eller vad det nu är som gör att jag hör dåligt på mitt högra öra)

Hahaha, det var faktiskt rätt svårt att komma på saker att skriva på alla bokstäver 😛

GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Fourth of July, Amerikas Independent Day (självständighetsdag) blev även min självständighetsdag. Jag flyttade hemifrån vid 17 och det fanns just aldrig pengar till några körlektioner. Det räckte att min (dåvarande) sambo (numera man) hade körkort. Skulle vi någonstans så körde Micke. Inte i ett eller två år, nej, i ungefär åtta år. Först 2008 började jag övningsköra, men då gick det fort. Någon gång i april började jag att köra och den fjärde juli körde jag upp – och lyckades på första försöket.

För mig, och många andra på landet, blev körkortet en enorm frihetskänsla. Plötsligt kunde jag åka vart jag ville – när jag ville! Vad jag önskade att jag hade haft körkort redan när vi flyttade till huset, då var jag nämligen väldigt ensam. Vi flyttade hit mitt i vintern och kände inte en själ. Vi hade ingen plats i förskoleverksamhet, ingen var ute och lekte om dagarna och kyrkans musikverksamhet var för tillfället flyttad någon mil bort. I nästan ett halvår var jag hemma med barnen, från det att Gabriel var 2,5 månad och William 2,5 år och sedan ca sex månader framåt. Det var väldigt svårt att ha två barn som önskade och behövde så olika saker, det sliter i en när behoven skiljer sig åt så och man aldrig räcker till. Gabriel behövde ammas (dessutom gick han upp dåligt i vikt så helst skulle vi hitta lugn och ro och amma länge också) samtidigt som William skulle aktiveras med pärlplattor, halsband, böcker, teckningar, spel, legobygge och utelek. Det var inte alltid lätt att räcka till åt båda barnen och när Micke väl kom hem var jag helt slutkörd. Helst tänker jag inte tillbaka på det halvåret för även om det gick bra så var det många många tunga stunder. Sedan blev det ljusare; musiklekis öppnade och vi hade åtminstone en aktivitet i veckan att engagera oss i – och till sist fick vi också en plats på förskolan så att William kunde få leka med andra barn några timmar i veckan.

Hade jag haft körkort redan där och då hade vi kunnat åka till vänner, och vi hade kunnat ta oss iväg på fler aktiviteter. Nu blir det en hel del bilkörning men det känns fortfarande som en frihet att själv bestämma över vart och när jag ska åka.


GÄSTLISTAN

Nina Ruthström – bloggar från spinnsidan
Julia, alias Lilla My
Sofie
Emma
Rockabillan
Yosefine
Maidens
Fredrika
Cecilia
Malin