Irriterande

Bland regnstänk och gummistövlar

I morse skrev jag ett långt inlägg om oro inför förskolestarten, om kompisar, färgval och risken att bli retad. William har i ett par veckor pratat om sina lila regnkläder och de blommiga stövlarna som han älskar. Han trodde nämligen inte att det var så bra att ha dem i skolan eftersom han nog skulle bli retad (jorå, han har lärt sig efter incidenten med den lila kepsen). Vi har peppat och förklarat hur snygga de är och att han alltid ska välja det han gillar men det hjälps inte. Idag har han fått vatten på sin kvarn eftersom pojken bredvid honom förklarade att man inte kan ha töntiga kläder. Vad gör man? Övertalar man sin älskling att ha lila för att han egentligen vill ha det, samtidigt som han ska klä på sig bredvid en pojke som kommer reta honom? William bad på sina knän om att få nya kläder och till slut fick det bli det. De lila får han ha hemma och sedan hoppas jag innerligt att klimatet i klassen är (blir?) så tillåtande att han kan ha dem där också sedan. Det blev ett nytt set i blått och rött och så nya stövlar också. Med spindelmannen. Som jag hatar. Märkligt är det också hur William gick och tittade på alla färgglada stövlar, suckade och sedan tog de med spindelmannen, som han aldrig ens sett eller läst om, bara hört andra barn prata om…

Ärligt talat vet jag inte om vi gjort rätt eller fel. Han har alltid haft sina favoritfärger och vågat ha alla sina plagg i rosa och lila. Nu har han rensat ut allt rosa. Svängningen är total och jag känner mig så jävla besviken. Inte på honom, utan på de runtomkring som talar om för honom vad som är rätt och fel. Kanske är det bara en fas, att han måste vara extra “killig” som tjejer ofta är i sin prinsessvärld (inte för att de måste utan för att omvärlden på något sätt predikar det tvånget). Han är såklart extra känslig när han är helt ny utan att känna en kotte. Men var det rätt eller fel att ge efter och köpa nytt? Samtidigt som jag vill att han ska ha de färger han egentligen gillar så vill jag ju inte att han ska gå omkring och oroa sig för att bli retad, det är nästan lika hemskt som att bli retad.

Inget ont som inte har något gått med sig. Vi beställde ett set till Gabriel också, så kan båda pojkarna ha varsitt set på dagis och i skolan och vi slipper släpa, och så slipper man sanden och leran i bilen. Om man nu ska se det positivt alltså…

Williams nya regnkläder:

Gabriels nya regnkläder:

Och nej, jag kompenserar inte genom att ge Gabriel rosa. Det fanns nio färger att välja på och båda barnen har valt själva.

Husbilen – en följetong

När vi köpte husbilen gick ingenting sådär smidigt som vi hade tänkt. Förutom sjuka barn och sura försäljare fanns det också en del småfel, vilket var konstigt eftersom teknikerna hade “gått igenom allt” så att den skulle vara i “perfekt skick” och “färdig att åka ut med på äventyr”. Jomenvisst. Först av allt smällde och skramlade det när vi provkörde, då hade teknikerna glömt att skruva fast en plastkåpa under husbilen. Sedan upptäckte vi att en givare som visar vattennivån i gråvattentanken inte funkade (och den kunde de inte ens fixa på plats, den ska de fixa senare). Några timmar efter köpet upptäckte vi att det läckte vatten i massor i husbilen vilket orsakade panik, lusläsning av instruktionsböcker och tömning av alla tankar. Det visade sig, många timmar senare, att det var pannan som var kass och som behövde bytas (30 000:-).

Under långhelgen som varit har vi varit på resa med husbilen. Vi har haft det otroligt mysigt men har upptäckt ett fel till, nämligen att man inte kan ställa upp det stora fönstret vid matbordet. Micke skickade iväg ett mail till företaget (den är visserligen begagnad men vi har ändå tre månaders garanti) och upplyste dem om felet varvid han fick svaret att “det var ytterst förvånande” och att “det verkade ytterst orimligt att teknikerna inte upptäckt det vid genomgången”. Det handlade nog snarare om att vi tagit sönder den detaljen själva, under användningen. Vi har visserligen haft en husvagn i tre år med exakt samma öppningsmekanism, men det spelar ingen roll.

Vi skickade faktiskt till svar att vi inte var så väldigt förvånade, med tanke på att teknikerna ändå missat plaskåpan, givaren och hela pannan (vilket blev en dyr affär). Lustigt nog har vi inte fått något svar på det mailet.

Ärligt talat förstår jag inte att de inte är mer måna om sina kunder. Som jag tidigare beskrivit var servicen under all kritik, inte en enda gång kom någon för att berätta hur det gick med husbilen, vi blev inte tillfrågade om vi ville ha en kopp kaffe när vi väntade (i sex timmar) eller om de kunde hjälpa till med något. Butiken var tom på folk, när det kom besök dit satt säljarna kvar på sina kontor. Uselt. Uruselt!

Disney – en uppföljare om olämpliga ord i barnprogram

För ett tag sedan råkade vi se på Disney Channel och hörde då hur de använde ordet “sexig” två gånger under programmet. Jag kontaktade såklart Disney Channel och poängterade hur olämpligt det ordvalet var, och hur jag inte hade tänkt förklara betydelsen av det ordet riktigt än för min sexåring. Nu har jag fått svar där de ber om ursäkt och förklarar att de överlämnat ärendet till de programansvariga som ska se till att avsnitt med dessa olämpliga ord inte sänds igen.

HURRA för den lilla människan!

Resan från avgrunden

Ingenting gick som planerat. Vi hade tänk åka allihop i godan ro på en tripp till Skåne för att hämta husbilen. Vid fyra samma morgon som vi skulle gå upp hittade vi William liggandes på golvet i badrummet, alldeles likblek. Han konstaterade att han mådde väldigt illa och sen tog det inte lång tid innan han började kräkas. Vi insåg att han inte skulle kunna följa med, samtidigt behövdes två chaufförer för att få med bil och husbil. Ett telefonsamtal till farmor och farfar strax före fem löste den frågan, de ville gärna ta hand om en magsjuk trollunge i två dygn (tack och lov!) och så fick vi andra fortsätta. Det var en riktigt tråkig start och dämpade stämningen rätt effektivt, dessutom var det som en tickande bomb att vänta på att vi andra skulle bli sjuka (men har man bokat biljetter och betalat över 2000 samt tagit ledigt från jobb i två dagar är det bara att hoppas på det bästa).

Resan till Skåne gick bra. När vi väl kom dit var det inte riktigt trevligt, jag kommer aldrig att rekommendera det företaget vi handlade på. Otrevliga försäljare som saknade kunskap i hur man säljer eller bemöter kunder, vilket känns konstigt, de borde ju vilja sälja eftersom det handlar om mycket pengar…

När vi provkörde husbilen tog det bara några minuter innan något skramlade och slog – och vi återvände skräckslagna och tänkte “den där kan vi ju verkligen inte köpa”. En tekniker följde med och körde och till slut hittade de att de glömt att skruva fast en plastkåpa som låg och slog i vinden. Åtgärdat på en kvart ungefär… På kvällen när allt var klart och vi hade packat in oss började det rinna vatten i husbilen. Panik utbröt. Vi lusläste handbok men hittade inget, nödlösning blev att lägga dit en handduk och kontrollera ofta. Skickade sms och mail till företaget (som tur var var vi kvar precis utanför över natten eftersom allt dragit ut på tiden kvällen innan). De öppnade först vid 9 och när klockan var strax efter 10 hade de tid för oss. Sedan tog det nästan fem timmar till innan vi kunde bege oss därifrån. Fem timmar utan att någon försäljare eller tekniker över huvud taget kontaktade oss eller pratade med oss. Inte en “ta en kopp kaffe så länge” eller “det här har hänt”. Vi fick leta oss fördärvade för att ens hitta någon som kunde berätta vad som hänt. Det visade sig att en anslutning till pannan släppt och att vattnet runnit ut i pannan. Härligt… De fick utföra ett akut byte av pannan och sa själva att de aldrig hade gjort ett så snabbt sådant.

Vi fick äta lunch på deras parkering (grillad korv) och försöka roa Gabriel på en gräsmatta i fem timmar. Jo, och så tog vi förstås en tripp till Maxi. Jag kan heller inte rekommendera Maxi i Ängelholm, inte alls. Gabriel ville åka en “bilvagn” och vi gick för att hämta en. Fast, man kunde förstås inte använda fem- eller tiokronor där, nepp, bara euro. Hade man inte euro fick man låna en plastplupp i receptionen – i utbyte mot att man lämnade sitt körkort i pant. Fatta – körkortet för en plastplupp!!

Så. Vi blev sena från husbilsfirman, typ fem timmar sena. Vi hann inte till äventyrsbadet och vår stund att strosa runt på IKEA blev ett hysteriskt springande igenom för att få tag på våra saker, alltså bord och stolar till lekstugan. Som var slut. I hela Sverige. Till vecka 30.

Ridå ned. Snälla expediter tyckte synd om gotlänningarna som rest från Gotland för att hämta upp saker till lekstugan och frågade om vi ville köpa demoexemplaren, det fanns åtminstone ett bord och en stol. De andra stolarna får vi fylla på med sen…

Jo. Vi hann med båten. Ingen annan har blivit sjuk (än) och vi har haft sjukt roligt emellan allt det tråkiga. Men det blev verkligen inte som planerat. Inte någonstans. Vi är hemma idag också, eftersom barnen hostar så förtvivlat mycket. För förkylningen har såklart inte släppt heller…

En randig apelsin

Inför bröllopet testade jag Dove Summer Glow, en hudlotion som ger lite färg, för att jämna ut min solbränna. Jag arbetade på en uteförskola och var väldigt brun men hade såklart ränder efter linne, byxor osv. För att minska linjerna till min axelbandslösa klänning smorde jag in mig med hudkrämen och fick rätt bra resultat. I år tänkte jag hjälpa mina bleka ben på traven, förr i världen solade jag solarium några gånger på våren men det känns ärligt talat inte särskilt bra, så en brun utan sol kändes betydligt bättre. Bad Micke köpa hem en flaska och det gjorde han. Fast, inte “all skin tones” som jag hade förra gången, utan “normal to dark skin”. Han såg nämligen inte att det fanns olika. Så. Förutom att vara randig är jag det i orange. Rejält.

Det blir inget äventyrsbad för mig nästa vecka om jag inte kommer på något effektivt sätt att få bort eller jämna till färg.

Så går det när man är fåfäng och vill känna sig somrig…

“Sexigt” i barnprogram – Disney Channel

Under eftermiddagen såg vi ett avsnitt Fairly Odd Parents på Disney Channel. Det är inte ett program jag uppskattar men en liten stund satt vi ned och barnen gillar det. Inte en – utan två – gånger säger de ordet “sexig” (och “sexigt”) i barnprogrammet och det får mig onekligen att undra. Disney Channel riktar sig uppenbart till barn och har med detta språkbruk, som är direkt olämpligt, flaggat för något helt annat. Jag älskar mycket av det Disney gör, samtidigt finns det en hel del som är skräp som de producerar. Men att de skulle använda sig av sådant språk var jag inte alls beredd på, och jag har kontaktat Disney Channel i Sverige med mina klagomål, undrar just vad jag får för svar…

Att välja lila och få stryk

Det är torsdag och William har varit på fotbollsträning, han började spela för några veckor sedan och tycker att det är jättekul. På en liten ort är det ett väldigt blandat lag, pojkar mellan 6 och 10 år spelar tillsammans och det är klart att de större är betydligt större och tuffare. Såklart. Idag råkade det också vara ett föräldramöte angående klubben kombinerat med träningen så Micke var kvar ute och jag var inne med andra föräldrar och pratade om framtiden när plötsligt Micke kommer in och ber mig komma ut och hjälpa till. Väl utanför ser jag William som blöder näsblod. Massor. Tydligen har det blivit “bråk” på plan och William blev slagen i ansiktet tills han fisk näsblod. Varför, är ju frågan. Jo, den andra (större) killen ville slå av William hans ljuslila keps med fjärilar på. Han hade slagit på den några gånger utan att den fallit av men sista gångerna träffade han i ansiktet istället för på kepsen. Varför i helvete vill en unge slå av honom kepsen? Nu var tränarna (gästtränarna som var två sext0nåriga pojkar) snabba på att bära William av plan och plocka den andra killen av planen för att prata med honom, och det är tacksamt. Samtidigt undrar jag vad som snurrar i en nioårings huvud när han väljer att slå min lilla sexåring som väger säkert tio kilo mindre och är 4o cm kortare – bara för att han har en lila keps.

William var jätteledsen och ville bara därifrån så vi åkte. Jag blev så förvånad att jag inte ens övervägde att skicka hem dem och komma hem senare, så att jag kunde prata med pojken och hans förälder som fanns där. Jag får helt enkelt göra det nästa vecka, för ett svar det vill vi ha.

Mina barn ska inte begränsas av sitt kön. De ska kunna välja sina favoritfärger (rosa och lila) och de ska kunna ägna sig åt de aktiviteter de gillar (fotboll och dans). De ska inte hindras eller begränsas av att de tillhör just detta kön, och just därför blir jag oerhört arg och besviken när en sån här sak händer. För visst hör man talas om pojkar som retas för att de har rosa, men att min lilla älskling skulle bli slagen för att han har en lila keps, det hade jag aldrig trott att det skulle hända.

Det går att omvända sig från den homosexuella synden

Eftersom homosexualitet är en syndig sjukdom borde vi “normala” (heterosexuella) göra allt vi kan för att omvända, och därför frälsa, våra medmänniskor som är homosexuella.

För några dagar sedan godkände Apple en app till iPhone från organisationen Exodus International. Organisationen, som är djupt kristen, vill bota homosexuella med sin app. Apple som själva säger att applikationerna som tas in i AppStore inte får vara varken ”nedsättande, anstötliga, illvilliga eller som kan skada en grupp eller individ” godkände alltså en app som ska göra användarna ”fri från homosexualitet genom kraften från Jesus”.

I en blogg läser jag hur “det går att omvända sig från den homosexuella synden” och “det går nämligen att omvända sig från vilken synd som helst. Annars skulle aldrig Jesus ha uppmanat att vi skulle omvända oss. Det är inte bara vissa synder det går att omvända sig ifrån, utan från alla slags synder!”

Protesterna har givetvis rasat. Eftersom homosexualitet varken är en sjukdom eller en synd bör vi varken bota eller frälsa homosexuella (eller bisexuella, eller transsexuella eller, ja, ni fattar.) Efter att ungefär 146 000 människor protesterat har appen tagits bort, i samma blogg som ovan kommenteras detta med de djupt tragiska orden:

“Men ska HBT-rörelsen ha rätt att utsätta och påverka ungdomarna med homosexbudskap som något “normalt”? Märklig värld.”

Jag är djupt förvånad över att Apple godkände applikationen från början. Samtidigt är jag liiite nyfiken på hur sjutton Exodus ville bota folk från homosexualitet genom appen, vad gjorde den egentligen? HUR skulle den ha fungerat? Nu får jag aldrig veta, tack och lov, men min nyfikenhet är väckt!

Läs mer här! Vill du veta mer om andra “hatappar”, läs då här!

“Unken kvinnosyn på Rockskallen”

Vi är många som aktivt arbetar för ett mer jämlikt samhälle. Ett samhälle där allas lika rättigheter och värde är en självklarhet. Det är med förundran jag läser artikeln om hur arrangörerna av Rockskallen hyrde in lättklädda modeller för att “höja stämningen” på tillställningen. Att på det sättet så tydligt markera kvinnors status som sexsymbol och “tilltugg” är förnedrande och skrämmer mig. Ett av banden; Santa Rosa Death Patrol, har sänt in en oerhört välskriven debattartikel i frågan, läs den!

(Jag klipper in ett citat, klicka på det för att komma till artikeln i sin helhet!)