Funderingar, tankar och allmänt snurr

Skriet från kärnfamiljen – eller varför lever jag inte jämlikt?

Jag är förmodligen den sista i hela världen som läser “Skriet från kärnfamiljen” och jag gör väl, som de flesta andra, insikten att jag inte lever tillräckligt jämställt. Jag borde skämmas.

Här är det nämligen min man som lagar mat sex dagar i veckan och det är hand som tar hand om majoriteten av disken. Det är också min man som dammsuger och skurar golv. Dessutom är det oftast han som sitter kvar med barnen och väntar på att de ska somna när vi läst godnattsagan tillsammans. Det är han, inte jag, som planerar de flesta roliga utflykter och det är han som oftast bäddar rent i sängarna (fast till mitt försvar är det jag som tar ur lakanen).När barnen är sjuka är det till störst del Micke som är hemma, inte för att vi förlorar mindre pengar på det, utan för att mitt jobb som lärare påverkar en himla massa barn som kan ha svårt för förändringar (alltså vikarier). Hans jobb (med datorer) är inte riktigt lika påverkat av förändring.

Så – vad sjutton gör jag egentligen? Hur kan det komma sig att jag låter min man göra allt? Nja, riktigt allt gör han förstås inte. Det är jag som plockar undan och dammtorkar, det är jag som sköter tvätten och det är jag som vattnar blommorna (eller, snarare, det gör knappt någon av oss). Det är också jag som tagit på mig, för snart tio år sedan, att städa toaletterna. Där har vi nämligen en specialdeal. Toaletter stör mig inte alls, medan Micke får kväljningar av att städa dem. Jag däremot rengör inte avlopp. Inte av någon som helst anledning, då kräks jag. Bara tanken på att pilla i (mitt) snuskiga ihopkletade hår får mig att bli grön i ansiktet.

Och tror ni inte det är detta som är pudelns kärna? Om jag gör det jag tycker är roligt (eller minst motbjudande) och min partner gör det som han (eller för all del hon) tycker är roligt, då funkar det ju smidigast. För visst är det mycket krav på oss – man ska vara en bra förälder, sköta sitt jobb, ha ett välstädat hem, studera, ha en prunkande trädgård och lyckliga medvetna ungar.

Jag återkommer kanske med någon klokskap när jag är klar med boken, nu är jag ungefär halvvägs.

“Sexigt” i barnprogram – Disney Channel

Under eftermiddagen såg vi ett avsnitt Fairly Odd Parents på Disney Channel. Det är inte ett program jag uppskattar men en liten stund satt vi ned och barnen gillar det. Inte en – utan två – gånger säger de ordet “sexig” (och “sexigt”) i barnprogrammet och det får mig onekligen att undra. Disney Channel riktar sig uppenbart till barn och har med detta språkbruk, som är direkt olämpligt, flaggat för något helt annat. Jag älskar mycket av det Disney gör, samtidigt finns det en hel del som är skräp som de producerar. Men att de skulle använda sig av sådant språk var jag inte alls beredd på, och jag har kontaktat Disney Channel i Sverige med mina klagomål, undrar just vad jag får för svar…

Matkasse

När det kommer till matlagning saknar jag inspiration och helst av allt lagar jag inte mat. Som tonåring, när jag och Micke flyttade ihop, var det spännande att laga mat och det blev oftast hellre än bra. Fast vi var nöjda och glada ändå eftersom vi slapp “äcklig mat”, ni vet, mat som föräldrar lagar och förväntar sig att man ska äta. Lever, fiskbullar, blodpudding, soppor och annat. (Okej, nu gillar vi soppor och lagar det men gjorde vi det inte.) Efter några år slutade det att vara spännande och roligt att laga mat, det blev istället en tråkig belastning. Det är inte kul att komma på mat, och riktigt tråkigt att stå med näsan i frysen och fundera på vad man ska äta idag. Ett år hade vi som nyårslöfte att göra olika veckomenyer och laga mat efter dem, och det var toppen! Vi läste kokböcker, lusläste recept på nätet och fyllde en burk med massor av små maträtter på papperslappar. Sedan drog vi lappar och skapade menyer. Det var skönt att veta vad viskulle laga, jag gillar när man slipper tänka så mycket på maten. Men sedan kom dagen när vi inte var sugna, och så lagade vi något annat, det är rätt lätt hänt faktiskt…

Nyårslöftet höll men när vi kom in på andra året slutade vi faktiskt, det rann ut i sanden.

Vi är måna om att laga god och nyttig mat, att laga mat från grunden och med mycket färska råvaror. Det är dock inte alltid så roligt, eller lätt, att komma på något smaskigt när man väl står där. Som tur är lagar Micke nästan all mat, jag lagar mat ungefär en eller två gånger i veckan. Nu har vi bestämt oss för att testa ICAs matkasse, tänk att plocka upp en kasse med alla råvaror som behövs och få receptkort och en veckomeny. Det verkar fantastiskt!

Vi lovar att återkomma med recensioner sedan, det blir inte nästa vecka utan veckan efter. Vi får nämligen besök av en vegetarian stora delar av nästa vecka och än så länge saknar de en “vegetarisk kasse”.

Att falla för en person…

… kan bara handla om att man hittar något vackert i en annan människa. Man hittar likheter, skillnader, en härlig personlighet, glädje, ömhet och bekräftelse. Hur kan det då komma sig att andra människor kan både tycka, tänka (och säga högt) att man faller för fel person? Vem bestämmer över mitt (eller ditt) liv? Vem avgör vilken person som är rätt i ditt liv?

Menstrual Regulation

I Bangladesh är abort olagligt. Men den stora mödradödligheten (1/110 jämfört med Sveriges 1/17 400) och landets enorma fattigdom gör att man ändå insett en sak. Det överbefolkade landet måste på något sätt begränsa antalet barn som föds. Där kommer man runt lagen kring abort genom att använda sig av en teknik som heter Menstrual Regulation. Vid en undersökning bekräftas att kvinnan är gravid och fostret sugs ut med en vakuumpump, men man gör inga graviditetstester. Det finns alltså aldrig “på papper” att kvinnan är gravid och man utför ingen abort, man bara “återställer mensen” igen.

Läs den otroligt intressanta bloggen av Jenny Nordlander som är mammaambassadör från RFSU!

“Unken kvinnosyn på Rockskallen”

Vi är många som aktivt arbetar för ett mer jämlikt samhälle. Ett samhälle där allas lika rättigheter och värde är en självklarhet. Det är med förundran jag läser artikeln om hur arrangörerna av Rockskallen hyrde in lättklädda modeller för att “höja stämningen” på tillställningen. Att på det sättet så tydligt markera kvinnors status som sexsymbol och “tilltugg” är förnedrande och skrämmer mig. Ett av banden; Santa Rosa Death Patrol, har sänt in en oerhört välskriven debattartikel i frågan, läs den!

(Jag klipper in ett citat, klicka på det för att komma till artikeln i sin helhet!)

“De var världens gulligaste familj, tills hon var tvungen att komma ut ur garderoben…”

Jag har pratat med en kollega om vikten av att vi aktivt arbetar med bilden av samkönad kärlek, särskilt eftersom vi har flera barn som lever med föräldrar i samkönade förhållanden. När jag då ger förslag på saker vi kan göra (till exempel arbeta med böcker från Sagolikt förlag och dramaövningar från Riksteatern som har tagit fram ett alldeles fantastiskt material vid namn Snopp och Snippa) får jag höra att jag överreagerar. Tydligen är det så att om inte barnen pratar om det ska inte vi heller göra det.

Jomenvisst. Bra idé. Vi sopar det under mattan och låtsas som om det inte finns. Inför de här barnen, som inte kommer att ta upp det själva, ska vi alltså låtsas som ingenting istället för att öppna upp för dialog. Helt sanslöst. I själva verket vet vi att flera barn lever med föräldrar som älskar någon av samma kön (med alla motsättningar och kommentarer det kan innebära) och så har min kollega magen att kläcka ur sig att “de var världens gulligaste familj, tills hon var tvungen att komma ut ur garderoben”. Alternativet hade alltså varit att denna (unga) tjej skulle fortsatt leva i ett förhållande som inte fungerade, för barnens skull, av den enkla anledningen att de är fantastiska personer? Vem som helst annars hade ju fått rådet att “går det inte att rädda är det kanske bättre att de blir lyckliga var för sig”, men inte hon. Inte hon, för hon ville lämna sitt dåliga förhållande för en ny kvinna istället för en ny man. Tydligen är inte det okej.

Så. Jag får helt enkelt fortsätta arbeta för det här. I vår grupp har vi läst underbara Prinsessan Kristalla, som barnen älskade, och som utmynnade i diskussioner kring ord för homosexualitet och hur det är att födas med egenskaper man inte själv styr över. Ingen som föds får själv bestämma hudfärg, längd, skostorlek, ögonfärg eller sexualitet. Så enkelt är det faktiskt, och det förstod barnen också. Det underbara häftet “Snopp och Snippa” ska vi börja arbeta med efter lovet, det ser vi fram emot!

Rädd att bli avslöjad när jag tankar…

I vissa situationer är jag rädd att bli avslöjad som en bluff. En är när jag sitter i viktiga möten och bara väntar på att någon ska säga “men vad gör du här, tror du att du är mattelärare? Det var inte så länge sedan du själv gick i skolan”). Den andra situationen är när jag tankar bilen och bara väntar på ett “men, hallå, tror du att du har körkort eller?”

Just idag kändes det så. Jag har haft körkort i snart tre år men det känns banne mig riktigt färskt.