Litteratur och annat läst

Skriet från kärnfamiljen – eller varför lever jag inte jämlikt?

Jag är förmodligen den sista i hela världen som läser “Skriet från kärnfamiljen” och jag gör väl, som de flesta andra, insikten att jag inte lever tillräckligt jämställt. Jag borde skämmas.

Här är det nämligen min man som lagar mat sex dagar i veckan och det är hand som tar hand om majoriteten av disken. Det är också min man som dammsuger och skurar golv. Dessutom är det oftast han som sitter kvar med barnen och väntar på att de ska somna när vi läst godnattsagan tillsammans. Det är han, inte jag, som planerar de flesta roliga utflykter och det är han som oftast bäddar rent i sängarna (fast till mitt försvar är det jag som tar ur lakanen).När barnen är sjuka är det till störst del Micke som är hemma, inte för att vi förlorar mindre pengar på det, utan för att mitt jobb som lärare påverkar en himla massa barn som kan ha svårt för förändringar (alltså vikarier). Hans jobb (med datorer) är inte riktigt lika påverkat av förändring.

Så – vad sjutton gör jag egentligen? Hur kan det komma sig att jag låter min man göra allt? Nja, riktigt allt gör han förstås inte. Det är jag som plockar undan och dammtorkar, det är jag som sköter tvätten och det är jag som vattnar blommorna (eller, snarare, det gör knappt någon av oss). Det är också jag som tagit på mig, för snart tio år sedan, att städa toaletterna. Där har vi nämligen en specialdeal. Toaletter stör mig inte alls, medan Micke får kväljningar av att städa dem. Jag däremot rengör inte avlopp. Inte av någon som helst anledning, då kräks jag. Bara tanken på att pilla i (mitt) snuskiga ihopkletade hår får mig att bli grön i ansiktet.

Och tror ni inte det är detta som är pudelns kärna? Om jag gör det jag tycker är roligt (eller minst motbjudande) och min partner gör det som han (eller för all del hon) tycker är roligt, då funkar det ju smidigast. För visst är det mycket krav på oss – man ska vara en bra förälder, sköta sitt jobb, ha ett välstädat hem, studera, ha en prunkande trädgård och lyckliga medvetna ungar.

Jag återkommer kanske med någon klokskap när jag är klar med boken, nu är jag ungefär halvvägs.

En shopaholic – Sophie Kinsella

Jag älskar välskriven chic lit och har tidigare läst ett par böcker av Sophie Kinsella. När jag fyllde år fick jag tre av böckerna ur serien “En shopaholic” och de andra ska jag köpa på mig med tiden (fast nu är det köptstopp som råder!!)

Böckerna handlar om Rebecca Bloomwood, en ung kvinna mitt i en lovande och glamourös karriär som journalist inom ekonomi. Fast, hon vet förstås inget om ekonomi utan klipper hej vilt i de pressreleaser hon får till sitt skrivbord. Hennes privatekonomi är minst sagt överansträngd och Rebecca gör av med mycket mer pengar än hon verkligen har, krediterna stiger och bankerna börjar jaga henne. Hennes sätt att lösa problemen är minst sagt geniala och böckerna är väldigt underhållande. Ett tips till dig som gillar chic lit är att titta närmare på dem! Betyg blir en fyra genomgående för böckerna.

Böckerna jag hunnit läsa i serien heter; En shopaholics bekännelser, En shopaholic i New York och  En shopaholic säger ja

Medinas juvel – Sherry Jones

Medinas juvel är romanen som väckte enorm debatt redan innan den gavs ut, den till och med stoppades från förlag i USA trots att en massiv lanseringskampanj redan var planerad.

I Medinas juvel lär vi känna Aisha bint Abi Bakr som vid nio års ålder gifts bort med den islamske profeten Muhammed, då 54 år gammal. Redan från sex års ålder har hon levt inspärrad i sitt föräldrahem utan att kunna leka utanför sitt hus eller leka med pojkar, eftersom hon varit trolovad med Guds enda profet, utan att veta om det. När hon slutligen blir gift förändras inte livet särskilt mycket, hon får bo kvar hemma tills hon får sin första menstruation och lever i stort sett samma skyddade och instängda liv som vanligt. Detta trots att Aisha drömmer om ett helt annat liv, ett äventyrligt liv där hon rymmer med sin barndomsvän och lever med öknens nomader.

Medinas juvel är klart läsvärd, den är engagerande, målande och faktaspäckad. Det är oerhört intressant att läsa om Aisha, Muhammed och hans elva andra hustrur. Om livet i umman (församlingen), om slit, umbäranden, faror och kärlek. Samtidigt är det en mycket givande bok eftersom den kulturella och historiska aspekten är mycket välarbetad.

Ett betyg på denna bok skulle landa på fyra och jag ska definitivt läsa uppföljaren!

De målade grottornas land – Jean M Auel

I den avslutande boken i serien om Ayla möter vi en nybliven mor som försöker klara av sina uppgifter och sin utbildning till blivande andlig ledare. Ayla, Jondalar och Zelandoni ger sig ut på en lång resa och besöker andra grottor och ser på heliga målningar. Tyvärr är det ungefär vad boken handlar om…

Som tonåring älskade jag Jean M Auels boksvit om den föräldralösa Ayla. Jag har läst böckerna några gånger under åren och tycker fortfarande om dem, därför har jag givetvis väntat på den sista boken i serien. När den så äntligen kom köpte jag den och förväntade mig lite engagerande läsning – vilket tyvärr helt uteblev. Boken rapar upp sida efter sida med beskrivningar av olika grottmålningar, vilket i längden är helt ointressant. Boken saknar själ, egentlig handling och kan inte stå för sig själv i serien. Det enda märkbart intressanta och spänningshöjande som händer i boken är ett litet triangeldrama kryddad med otrohet som snabbt slätas över.

Har du läst de andra böckerna i serien vill du kanske läsa denna också, men det är inget jag rekommenderar. Sedan vet jag inte om det är översättarna eller författaren som ska klandras för språket i boken, som är bedrövligt. Boken får en tvåa i betyg.

Proletärförfattaren Moa Martinson

Det är något särskilt att leva sig in i hur det var förr, att läsa skildringar av slit, umbäranden och osäkerhet, men också kärlek, glädje och “jävlaranamma”. Moa Martinsons böcker är fenomenala. Hon hade en svår uppväxt, fick oäkta barn (otänkbart vid sekelskiftet), levde med en alkoholist som inte bidrog till familjens underhåll, fick slita och släpa själv och förlorade två barn. Allt detta innan hon själv hittade lyckan för några år. Att hon överhuvudtaget orkade var ett mirakel.

Böckerna jag har läst är; Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor – allihop är lika läsvärda!

Jag hade tänkt skriva en kort recension men ärligt talat känner jag mig som en urvriden disktrasa efter magsjuka och sömnbrist. Hittade en fantastisk recension, läs den istället!!

Mitt nya jag – Sophie Kinsella

En morgon vaknar Lexi till ett fantastiskt, och nytt, liv som är alldeles perfekt. Hon är chef, snygg och vältränad, har en fantastiskt hus, dyra kläder och är gift med en snygg miljonär. Men, hur gick det till? Igår var det inte så…

Lexi är säker på att året är 2004, att hon är knubbig, med sneda tänder, fast i ett kasst förhållande och med ett alldeles vanligt jobb. När hon vaknar i sitt nya perfekta liv får hon veta att det är 2008 och att hon tappat minnet efter en bilolycka. När hon återhämtat sig från de fysiska skadorna flyttar hon hem till sitt exklusiva designade hus för att försöka återfå minnet – och hon gör allt för att komma ihåg vad som hänt under de sista fyra åren. När Lexi börjar lära sig mer om sitt nya och perfekta liv upptäcker hon att något har hänt med hennes personlighet de sista åren och alla hennes gamla vänner hatar henne.

I boken får vi följa Lexis möte med sitt nya jag, konfrontationen mellan den vänliga, sprudlande, kvinnan och hennes diametrala motsats, den svala och mycket fokuserade affärskvinnan. Frågan är bara om hennes nya liv verkligen är så perfekt…

En underbart varm bok om val, konsekvenser och kärlek. Lättläst chick lit med glimten i ögat!

Men vad läser du egentligen?

För några dagar sedan läste jag Jerusalem av Selma Lagerlöf och just nu slukar jag trilogin av Moa Martinson om proletärflickan Mia (en självbiografi) som utspelas kring år 1900. Det är något särskilt att läsa om hur det var förr, om fattigdom, sorg och kampen för ett värdigt liv. Jag tycker om att läsa böcker som ger ett annat perspektiv på tillvaron och jag känner mig oerhört tacksam över att jag lever nu. Att jag som kvinna lever ett liv där jag har möjlighet till skola och framtid, till åsikt och myndighet över mig själv. Det var inte länge sedan kvinnor inte fick rösta, inte fick yrkesarbeta och inte fick gå i skola på samma villkor som pojkarna. Mycket hände när kvinnlig rösträtt infördes, mycket hände när arbetsveckorna kortades ned (för både män och kvinnor) och mycket hände då preventivmedlet gav kvinnor samma möjlighet som män att njuta av sex utan att riskera att bli gravid och därmed hånas, tvingas till ett liv i fattigdom eller till och med dö.

Moa Martinson

Tacksam är jag helt enkelt. Tacksam över att leva ett liv med värme i element, med mat på bordet, men kärlek och omtanke som en självklarhet, med dammsugare och diskmaskiner. Tanken att arbeta 12-14 timmar om dagen med bristfällig, om ens någon, barnomsorg för att sedan hugga ved, koka vatten, diska, tvätta och knäskura golv kan göra vem som helst matt.

Så tack, tack alla högre makter för att jag föddes nu och inte för hundra år sedan. Och tack till dessa modiga kvinnor som trotsat konvenansen, som gått emot tidens strömmar och åsikter och ändå vågat tro på sig själva. Selma Lagerlöf som levde med sin älskade Sophie Elkan trots att hon riskerade både tukthus och hån och Moa Martinson som trots att hon knappt hade någon skolgång skrev så vackert och levande att det skär i hjärtat…

Jerusalem – Selma Lagerlöf

Nu var det ett tag sedan jag rapporterade in någon bok, inte för att jag inte har läst några, utan för att jag inte haft tid att skriva ned mina tankar kring böckerna. Först ut är i alla fall Jerusalem av Selma Lagerlöf som jag läste under min resa till Stockholm nu i helgen. Det är en lite tyngre roman som berör existentiella frågor kring liv, tro, hopp och död. Romanen publicerades ursprungligen i två delar, 1901 och 1902.

Jerusalem utspelas under 1800-talets slut och skildrar en grupp bönder och en stark väckelsevåg som splittrar en socken i Dalarna. En grupp bönder bildar ett sällskap, hellgumianerna. Under några år lever de i endräkt och samhörighet men efter ett par år känner sig några av familjerna kallade av gud att bege sig till Jerusalem. Familjerna utvandrar och hamnar i Jerusalem där de lever asketiskt och hjälper de fattiga med sjukvård och livets nödtorft.

Stor Ingemar och hans släkt från Ingemarsgården skildras livligast och det är främst deras familj vi får följa – familjen där man växt upp med rättesnöret att göra gott och uppföra sig hedersamt. Inte bara socknen delas i två när hellgumianerna bildas och utvandras, även denna familj delas och den vackra gården som gått i arv i generationer faller för en tid ur familjens ägo…

Detta är en stark och vacker roman om tro och övertygelse, men inte på långa vägar lika livfull och engagerande som till exempel sviten om Utvandrarna (som jag verkligen älskar). Bitvis var den rätt tung och trist men sammantaget är jag nöjd med upplevelsen av boken.