… och här hemma känns det tomt.

I morse åkte Micke och William iväg till skola och jobb (ja, allra först var ett tandläkarbesök inbokat för att laga en tand där emaljen gått sönder). Vid kvart över tre ringde en ur personalen på fritids och berättade att William fått märkliga utslag i ansiktet som ökat snabbt i både mängd och spridning. Jag ringde Micke som var på plats hos William efter fem minuter, på den tiden hade jag också fått tag på sjukvårdsrådgivningen som med lite uttråkad röst förklarade att det inte var “någon som helst fara” och att vi “kunde åka till närmsta ICA, köpa vilka receptfria tabletter som helst och ge en till honom”. Vi behövde “absolut iiinte” åka in till akuten. Ringde till Micke och vidarebefordrade denna hälsning varpå han kort och koncist svarade att det tänkte han fullkomligt skita i eftersom William blev sämre hela tiden. De var nere på akuten på bara några minuter och fick sedan gå rakt in (lite som monopol, de fick äran att passera väntrummet och komma rakt in till läkare). På 25 minuter hade de första undersökningarna gjorts och William hade blivit skickat till barnmottagningen för att bli inlagd för observation över natten. Efter antihistaminer och chockdoser av kortison har utslagen nu gått ned och William sover sött.

Här hemma är det tomt. Gabriel snusar i vår säng och jag borde gå och lägga mig men huvudet är alldeles fullt av snurriga tankar och min höga feber gör mig inte direkt mer funktionsduglig.

1 Comment

  1. Lotta

    Alltså jag skulle ta ett snack med sjukvårdsupplysningen!! Så där ska man inte bli bemött!!

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *